Om den ädla konsten att se framåt i backspegeln
Café Hängmattan förvandlas till äkta blueshak; det är varmt, svettigt, tätt och sinnligt. Medans Svartvitt bränner av nyårets sista soulraketer doftar det Allman Brothers med en touch Iron Butterfly från The Stew som bjuder oss allt från en rökigt sann Born in Chicago till en tungt glödande Pride and joy.
Göteborgs Bluesförening inleder året med lätt nostalgitripp med framåtanda. Och The Stew har ett genuint troget 70talssound klätt i 2005 års alldeles nyinköpta kostym: galant, snitsigt och välskräddat.
I detta tight samspelta band samsas intensiva gitarrsolon med tungt feta hammondturer och det känns som om 70talet förvaltas tryggt och säkert. Till många i publikens stora lättnad. För 70talet var ändå det bästa som hänt mänskligheten…. Åtminstone hittills.
Det är tillbakablick men med blicken stadigt fäst framåt. Det är gott att höra!
Den egenkomponerade starka balladen Forever yours kontrasterar smakfullt mot den annars härligt tunga bluesrockiga ljudbilden och de bluesfuktade fönsterrutorna blir allt immigare och röken tätnar när the Stew skapar skön jamfeeling med alltid pålitliga Hanna Tolf, Dick Ahlin och läckert munspelande Örjan Hansson.
Bluesåret 2005 börjar bra. The Stew tar avstamp med fötterna i bluesmyllan, siktet inställt mot framtiden och spelar med komplett intensiv närvaro. 70 talet var då, framtiden är sen. Men The Stew är här och nu och det är vad som räknas och man klarar till synes enkelt att se framåt i backspegeln.
Claes Adolfsson (2005-01-06) Foto © The Stew
www.fridhammar.com
Swedish version English version
